Nu vet även Exmannen att det finns nån
Jag hade inte tänkt berätta det ännu
För att det är så nytt och
för att jag visste (ja ok "visste") hur reaktionen skulle bli
Men efter en helg borta från Facebook ville han veta
vad jag hade gjort och jag tänkte ok, jag säger det då
Det finns nån
Och hans reaktion var exakt den jag trott
Föraktfull, bitter, anklagande i värsta
jaja, lilla gumman-stil
Så nu vet jag att är förutsägbar
att jag bara tänker på mig själv
att jag inte kan älska
att jag är kall och cynisk
och lite annat smått och gott
Jag vet att allt det där är hans bild och att ingen annan
håller med
Jag vet att jag ska skaka av mig det
Men jag blir ledsen
Fast mest av allt vill jag bara skydda mig och mitt
Inte berätta ett ord om det fina och varma
som händer, om Han som håller mina händer
mellan sina nu
Jag förstår att han inte är glad
och att han behöver säga hur arg och besviken han är
men kanske att han inte måste säga så taskiga saker?
2 kommentarer:
Nej han behöver inte säga så taskiga saker men det är nog ett skydd, en mur.
För du finner lyckan och känslan som varit borta så länge.
Det ger med sig, kanske inte imorgon, om 2 månader eller så, men sen ger det sig för honom.
Kram M
Det kanske är så att han upplever det som att din nya romans började innan du lämnade honom och kanske tänker han att du inte lämnat honom förrän du hade något att söka dig till, något nytt, någon annan? Jag kan faktiskt förstå hans besvikelse och jag tycker kanske, jag vet inte hur man ska säga: att man inte ska berätta sådant för någon som just lider hjärtesorg över en själv. Men han kanske bad om det på ett sätt att det inte gick att vika undan, att det inte fanns någon annan väg än att berätta.
Jag hade minst sagt också känt mig sårad om någon inte mer än en vecka efter att vi lämnat varandra efter år tillsammans höll någon annans hand. Jag tror att man bara måste förstå det, att det känns. Och ta emot de dåliga orden om man nu börjat berätta. Även om det inte är vackert.
Skicka en kommentar